Våren -19 fortsättningen

Var va vi nu igen?  Jo just det. De nya plåtarna i skrovet var fastsatta och väntade på helsvetsning. Samtidigt hann jag lyfta blicken lite och kolla vad jag tänkt hinna med mer under detta slipligg.

Det har ju synts någon droppe olja i kylvattnet ibland. Antagligen en otät värmeväxlare. Antingen i själva motorn eller den till backslaget. Den sistnämnda var ju lättast att demontera så jag startade undersökningen där.

Som ni ser var det en gammal fin pjäs med lite kluriga lösningar för anslutningarna. Behövde inte undersöka denna särskilt länge innan jag såg att den läckte. Skönt eftersom detta var den enklare att arbeta med. Kontaktade en firma och frågade om de kunde laga den. -Absolut, sa de, men vi kommer att löda isär hela och montera igen. $$$$$$!!, tyckte jag. Det slutade med att jag köpte en modern liten växlare som jag satte på vattenslangen. Funkade jättebra. För den eventuellt nu upprörde kulturbevararen kan jag säga att den nya värmeväxlaren kan gömmas under durken.

Åter till plåtarbetet.

Arbetet flöt på bra. Fick några riktigt fina dagar där min gamla ESAB monster-MIG fick bekänna färg. Innan jag började svetsa var jag lite orolig att det skulle bli problem eftersom svetsen hade stått ute på däck hela vintern. Inpackad i presenning förstås men ändå. Fungerade klockrent under hela arbetet! Tackar @ollens i Mora för en fin affär. Den svetsen har varit oumbärlig. Den är även obärlig men med block och talja eller kran kan man få den dit man vill. 🙂

Måste lägga in en lunch-bild också. Ser ganska ok ut, eller hur? För alla som känner till Rättviks båthamn så är det nog en ganska unik bild. Platsen är ett riktigt blåshål som har gett åtskilliga båtrenoverare både ryggskott och blåskatarr.

Vi är nu i slutet av maj. Nocturnus har nya plåtar i aktern, ny färg där vi lagat, tät och fungerande värmeväxlare till backslaget. Sjösättningen gick bra men innan funderade jag en del på hur mycket all betong som lämnat aktern skulle påverka läget i vattnet. Man vill ju inte sluta som regalskeppet Wasa hundra meter ut i Rättviken. Nocturnus flöt med lite hög akter men var i övrigt inte märkbart ostabil. Vädret var dock på vår sida så det blev ju inga hårda tester av sjövärdigheten. Vi lade oss vid kaj i Rättvik och fortsatte jakten på lämplig barlast. Enligt mina beräkningar hade vi kastat ut drygt ett ton betong ur aktern. Jag vet inte om jag vill kalla mig snål men i ett sådant här projekt vill jag inte lägga alltför mycket pengar på barlast. Detta medförde att jag letade lämpliga objekt på skrotar, verkstäder, Facebook, mm. Efter ett tips från en fartygsvän fick jag kontakt med ett ganska lokalt företag som driver utbildningar för järnvägsarbetare. För en gångs skull hade jag en fantastisk tajming! De höll just på att avsluta en utbildningsomgång och var i full färd med att skrota undan överblivet materiel. Bara att be dem kapa några enmeters-bitar som jag fick köpa. Lycklig och kanske något överlastad fick jag slutligen mina guldklimpar på plats. Ja, på plats var kanske att ta i men nära båten i alla fall. 😉

Per och jag tog ett rejält styrkepass med spännande kroppsställningar och fick ner rälsen i skrovet. 1,2 ton blev det. Som ni ser på bilden nedan så kom vi inte ända ner så att vattenlinjen blev lika som förut. Vi bestämde att det skulle få vara så eftersom den gamla vattenlinjen var målad efter hur båten låg i vattnet förut och att jag gärna skulle vilja få ner fören lite grann. Det går ju alltid att stoppa i mer räls vartefter.

Seglatsen hem till Leksand gick fint. Scanian gick på alla åtta utan att knorra. Vi kunde summera vinterns renovering som lyckad. Bara att ta sig an sommaren.

Fortsättning följer.

På återseende!

 

Vad hände våren -19?

Nu har jag slarvat med uppdateringen av denna blogg. Eventuella läsare som varit oroliga kan nu andas ut. För er skull och egentligen mycket för min dokumentation av arbetet tänker jag försöka att skriva ikapp, men uppdelat i uthärdliga doser.

Senast jag skrev var ju betongen i aktern urtagen. Urtagen låter så lätt. Mycket hackande blev det. 🙂

Jag tyckte att läget var under kontroll så arbetet fick vila lite under själva vargavintern. Nu är det mars. Ljuset börjar komma tillbaka och därmed också lusten att laga båt.

Plåten var ju ganska dålig redan när betongen gjöts, troligen sent sjuttiotal (om någon där ute vet mer exakt så får du gärna berätta). Många ställen var torra och fina men lite här och där har fukt trängt ner med känt resultat.

Bara att ta fram vinkelslipen och skära lite.

Lite knepigt ställe att få till böjning och kapning av plåt. Mycket mätande, malltillverkning och funderande. Som tur var kunde jag skingra tankarna ibland och kolla lite på isjakts-gubbarna som hade några fina dagar.

 

Till slut fick jag till ett par plåtar och fick hjälp att för-bocka dem i en vals. Trots detta behövdes både hammare, städ och tålamod för att få allt att passa.

Grov plåt är lite svårt när man är en glad amatör men skam den som ger sig.

Till slut satt de nya bitarna på plats. På babord sida behövde jag byta lite plåt framför denna lagning också.

Vi börjar att komma fram i april nu. Några tussilago vågar sig upp intill den solvärmda slip-rälsen.

Rättviken radade upp ett antal fina solnedgångar som inspiration i arbetet.

All plåt som jag tänkt byta är på plats. Återstår bara att helsvetsa och måla.

På återseende!

 

 

 

Råd mottages tacksamt

Nu såhär mitt i vintern blir det ju att jag funderar på både små och stora frågor. Just nu, mellan tankar om plåtbyte och valsning, smyger det sig in funderingar på hur jag ska montera ekolodsgivaren.

Läget: Jag tänker montera en Garmin-givare med SideVu(fast egentigen ett tyskt y som jag inte orkar leta på just nu).

Vill försöka undvika ett montage där givaren är det första som ryker när vi ”går på” någonstans.

Skrovet har ju ankstjärt(ingen akterspegel) och långt till aktern.

Genomskärningen liknar bilden nedan som jag tagit från nätet. En köl på ca 10 cm som ju i vissa lägen kan skymma sidosikten för givaren.

Jag har fått tips om att ta upp ett hål i botten på skrovet och svetsa i ett stående fyrkantrör för att kunna sänka ner givaren där. Det som talar emot det är att hela min kropp får rysningar av den tanken efter all tid som jag har lagt ner för att få till ett hålfritt och tätt skrov. 🙂

Har själv funderat både på fast och någon mera mobil montering.

 

Det är nu ni, kära läsare, kommer in i bilden!

Har någon av er gjort lyckade installationer av givare på motsvarande båtar eller får ni ändå kluriga ideer så hör gärna av er med en kommentar.

Hoppas att ni vill vara med och fundera lite!

På återseende!

 

Hade inte hänt utan Ramirent

…eller, jo, fast kanske lite senare.

Kvällarna är ju snabba i starten och väldigt mörka nu. Som tur är har vi en utelampa på stolpe att tända så att det blir lite mysigt (eller rättare att man inte kliver över relingen i mörkret 😉  ).

Har man tur och skyndar sig till båten efter jobbet kan man få en glimt av de sista ljusstrålarna för dagen. Ser ni förresten det förföriska ljusskenet från akterluckan? Ser så mysigt ut på håll.

När man tittar ner uppdagas sanningen.

Betongen är som sagt hård och motsträvig och båtens nitskarvar drygt 140 år gamla. Detta har gjort att jag hackat så skonsamt jag kan men ändå försökt att komma framåt i arbetet. Jag vill ju inte skapa merarbete genom att gå på skrovet för hårt.

Sakta men säkert, under några kvälls- och helgpass, kom mer och mer plåt fram. Bilden är tagen på dagen så därför silar det in lite ljus här och där.

När jag kommit såhär långt och ner en bit i betongen insåg jag att det var möjligt att bearbeta betongen mer vågrätt och inte behöva köra så hårt mot skrovet.

Finns det något bättre sätt än att tänka ut lösningar på sina problem över en skål nudlar?

Tadaa!! Inför en arbetshelg slog jag till och hyrde en lite rejälare mejselhammare. Nu ni!

Hösten har ju varit varm och fin för utomhusarbete så jag klagar inte. Lite regnigt ibland men det kan man ju skydda sig emot. Kanske inte lösningen med den proffsigaste looken men det fungerar.

Nu var det bara att köra hårt. Stor skillnad med en lite större och proffsigare hammare. Bra statisk träning också när man sitter med maskinen i knät och försöker att hålla emot.

Helgen som var följde Anna med och vi tog ett rejält tag med ihopplockning inför vintern också. Hem med textilier och lite annat. Lite svalt så vi fick värma oss och drömma om ”The island of Aphrodite”. En mugg vi fått av svärmor.

Till slut fick jag bort det jag ville få undan. Inspektion från utsidan visar att det blir lite plåtbyte men helt överkomligt tycker jag. Det kunde ha varit värre. 🙂

Äntligen! Ja, det är fortfarande betong kvar men det är en äldre konstruktion som ser bättre och tätare ut. Har funderingar på att låta det vara kvar och se till att rostskydda och täta ordentligt. Hur som helst så hinner jag fundera ett tag och säkert ändra mig några gånger.

Till sist ett tips till den händige. Om du tänker dig en långsiktig lösning av rostproblem så är det inte en bra idé att täta känsliga områden i plåten med glasfiber. Det gror snart fint där under. 😉

Nu får Nocturnus vila sig någon vecka och jag fundera vidare på olika lösningar. Nästa steg blir att mäta och malla upp lite plåt.

På återseende!

Konkret arbete i akterkastellet

Trettonde oktober och brittsommar med temperaturer upp emot 20 grader. Vilken start på renoveringssäsongen. Nocturnus ligger ju stadigt uppdragen på slipen i Rättvik.

Trots de ljumma vindarna var jag i veckan och förberedde för minusgrader. Tömning av kylsystem mm. När båten kommer upp på land så kommer ju kylan så direkt om det blir minus. Annars är jag ju van vid att vattnet håller emot temperaturmässigt ganska länge in på hösten när båten ligger i sjön.

Nu till helgens arbete. Jag kanske tog i lite när jag skrev akterkastellet i rubriken. Entrén till min arbetsplats är väl mer ett kroppsanpassat hål att krypa ner i och inte riktigt sitthöjd där nere.

Aktern på Nocturnus har fått en kombinerad lagning och barlast av betong. Detta tror jag hände någon gång på sjuttiotalet så jag vill gärna få bort betongen och kolla hur plåten mår där under. Nocturnus har till och från haft en liten rännil från aktern som irriterat kapten. Jo just det. Betongen var inte tung nog så barlasten har kompletterats med en del sten också.

Om jag bara drar in magen lite när stenarna ska lyftas upp så går det bra.

Det blir spännande att försöka uppskatta hur mycket barlast som måste läggas i igen. Vad kan en sån här hög väga?

Fikat! Jag får inte glömma av fikat! Snart är alla båtarna i båtklubben Piraten upptagna så det är inte så stökigt när jag ska ta en paus. Om ni zoomar lite så ser ni förresten en kamouflagemålad båt som enligt uppgift är till salu. Ett vinterprojekt kanske?

Nu har jag tassat runt huvudproblemet länge nog. Dags att ta itu med betongen. Om man ska gjuta betong i ett stålskrov så vill man naturligtvis ha en hög kvalitet som är tät och fäster bra mot skrovet så att det håller länge. Så tänkte även de som gjöt i Nocturnus. Resultatet blir att jag får brottas med en fantastiskt hård betong som inte vill  ge med sig i första taget. Jag använder en ganska stor mejselhammare men vill ju inte heller skjuta isär nitade skarvar. Ganska snart visade det sig att det är rätt satsning att få bort betongen.

 

Lite glasfiber hittade jag också. Efter mycket hackande i det trånga utrymmet syns det tydligt att det blir en del plåtbyte i höst. Jag kanske inte har kommit så långt som jag önskade men när hände det senast? 😉

Nu får kontorskroppen räta ut sig och vila lite. Kavlar säkert upp ärmarna någon kväll i veckan också för är det plusgrader vill man ju passa på.

På återseende!

Slipdragning med uppryckning

Nu är det dags för en ordentlig uppryckning på blogg-skrivandet. Startskottet får bli kvällens slipdragning i Rättvik. Vi var beredda redan i helgen men vågorna och den starka sidvinden ville annat. De ansvariga för slipen hade möjlighet att köra ikväll, torsdag. Spännande koll på väder-appar dagarna innan för att se hur vindarna skulle vara. Ikväll 3m/s sydlig vind. Näst intill perfekt. Bara för styrman att pricka slipvagnarna och hänga med upp. Anna fångade lite på film. Håll tillgodo. Film

Efter fastsättning startar den långsamma resan upp ur Siljan.

Till slut var Nocturnus stadigt uppe på land. Ensam i skymningen i väntan på lite omvårdnad.

Vad är det som väntar i vinter då? Under första renoveringen hanns inte med att ta bort den betong som är gjuten i aktern. Åren, vatten, frost och rost har gjort sitt och nu är det dags att få bort betongen och få lite koll på plåten under. Jag får väl rapportera vad jag hittar framöver.

Många hjälpsamma händer gjorde kvällen till ett rent nöje. Stort tack till alla som var med och hjälpte till!

Nu är vi igång! På återseende!

 

 

Att tampas mot snö & is för vårens skull

Kalendern säger nittonde mars. Fortum har dragit proppen ur Siljan i väntan på vårfloden. Det är knappt att båtarna syns och tamparna behöver knytas om för att inte båten ska bli hängande i bryggan.

Lättare sagt än gjort det där med att knyta om. Isiga tampar som inte vill lossas eller knytas snyggt igen.

En Indier skulle bli grön av avund över mina stela reptrick….nittonde mars. Både katter och fåglar börjar att piggna till men det känns verkligen som midvinter.

Inte så ombonat men jag tycker ändå att det är gemytligt. Tänk när temperaturen börjar medge lite målning. Kanske snart?

 

 

Men först måste jag försöka att ta mig upp på bryggan igen. Via en isig reling och upp på en snötäckt brygga…nittonde mars.

Ni som varit här och läst tidigare känner säkert vår tiggande vän Andersson. Vissa tecken tyder på att han kanske har överlevt vintern så här långt. Han drömmer nog i så fall om att restaurangen vid marinan ska öppna så att han åter får smörja kråset med pommes o bea.

Nittonde mars… Inte långt kvar nu tills vi åter kan ta en tur till Hjortnäs brygga en ljum sommarkväll. För i år blir det en fantastisk sommar.

På återseende!

Kvicksilvret sjunker

Efter ett par dagar i sjuksängen började jag i kväll att kvickna till. Samtidig insåg jag att det var länge sedan jag tittade till Nocturnus och att utetemperaturen började sjunka till -12 grader. Kylsystemet har jag ju tömt förut men kikarna/bottenventilerna var inte riktigt vinterdonade. Det fick bli ett snabbt besök med lite frostskydd och värmekabel.

Månsken och dimma över Älven kräver ju några bilder trots att de är tagna med telefonen. Kallt men snyggt.

På andra sidan älven ligger S/S Engelbrekt med stämningsbelysningen tänd.

S/S Elfdalen ligger också stilla i dimslöjorna.

Nu kan vintern få komma på allvar.

På återseende!

Barskrapad på semestern

Hoppas att ni inte har tappat hoppet om en uppdatering av läget hos M/S Nocturnus för här kommer den.

Ibland är det verklig lågfart på arbetet med Nocturnus men nu har det väl börjat att röra på sig lite. Fokus har den senaste tiden varit att få till lite trivsel och funktion för hela familjen. Jag kan ju långa stunder nöja mig med att kladda runt i maskinrummet men nu bestämde vi att det skulle ordnas lite bättre kojplatser och sittbritsar till salongen. Förresten vet jag inte om jag tidigare nämnt att golvet i salongen är sänkt. Nu är det en fröjd att rakryggad kunna gå runt som jag vill. Trots sänkningen räcker golvytan till för att ha en brits på var sida. Genom att låta britsen gå ut mot skrovet blir det även plats för att kunna ligga där. Eftersom man i alla tider byggt om vår båt för att passa de samtida behoven så köpte vi några samtida skåpstommar från IKEA och lade en skiva på dessa.

Tyvärr har jag inga bra bilder på hur det blev med skivor och dynor men det får komma senare.

Vi behövde ju göra en nöjestripp till Hjortnäs brygga också. Larz Kristerz vid Siljans strand en sommarkväll vill man ju inte missa. 🙂

Egentligen har vi inte kört något ordentligt i år men några testsvängar har det ändå blivit. De nya britsarna sattes ihop lite tillfälligt, båten bunkrades med mat och nödvändigheter och sedan drog vi iväg. Vi passerade vår granne över älven, M/S Gustaf Wasa på vägen ut mot Siljan.

M/S Erik med sin ivriga besättning hade redan avgått mot Hjortnäs.

Väl framme blev det en stilla men något sval kväll. Hjortnäs med omgivningar visade upp sina bästa vyer. Lagom till dansen kom även S/S Engelbrekt och lade till vid bryggan strax akter om Erik och Nocturnus. Ljuset räckte inte riktigt till för fotografering men en nattbild på dessa en Svensk sommarnatt vill jag ändå ge er.

Lite brasa på akterdäck behövdes innan läggdags.

En heltrevlig  kväll med hela familjen och goda bekanta.

Poff!! Ut ur nöjesbubblan. Det ska ju renoveras också.

Salongens mörka väggar vill vi ljusa upp på något vis. Britsarna var ju lösa så de kunde enkelt flyttas undan och gammal färg i tak och på väggar skrapas bort. Under kulörfunderingar målades lister och tak i vitt.

Just ja! Vi har ju en timmervägg i salongen. Inte en såndär vacker som man ser i små stugor utan en vägg av skittimmer som är bärande för kaffedäck och som måste vara kvar men gärna kläs in.

Vips!

Vi tycker i alla fall att det blev trevligare.

Kulören ja. Vi har tittat på många små färgprover. Hittade en ljust grön som vi gillade. Som tur var målade vi upp en skiva som prov för den blev inte alls bra. Gult är det som gäller nu. Lite svårt att göra färgen rättvis på bild men en vink om hur det kommer att bli får ni kanske.

Färgen är inhandlad så nu är det väl bara att måla på.

Med förhoppning om ett snart återseende!

M/S Nocturnus fyller 140!!!

Nu är det dags att börja planera ordentligt för säsongen.

Idag var jag ner och kollade till förtöjningarna. Vattennivån i älven är väldigt låg…..vilket betyder att nu vänder det vilken dag som helst 🙂

De flesta vid bryggan har det lite besvärligt att komma ombord (eller snarare att komma i land igen).

Bara lite snö kvar på akterdäck men inga isflak kommer glidande från Siljan än. Bara att ge sig till tåls.

Det syns lite aktivitet vid S/S Engelbrekt i solskenet.

M/S Gustaf Wasa väntar också på våren och lite mer vatten att åka i.

Nocturnus 140 år ja. I år är ju ett jubileumsår. Fantastisk att samma båt har funnits så länge. Dock i lite olika skepnader efter behov. Får väl försöka att få till ett värdigt kalas vad det lider. Får väl piffa lite först.

Ibland dyker det upp trevliga bilder från olika epoker. Som denna bild från Benny Hertz. Sundsvallstrakten på 50- eller 60-talet.

När jag arbetar med båten och särskilt när det är tyngre skrovjobb på gång så blir jag lite ödmjuk inför vad man kunde åstadkomma 1877 med de verktyg som fanns till hands då. Ja, det var tunga industrijobb men ändå. Vissa nitskarvar måste ha gjorts på ett ganska hantverksmässigt vis. Kolla på bilden nedan över en del av fören med täta nitrader i ganska grov plåt. Tänk på denna nästa gång du ska gnussa dig igenom ett tremillimeters vinkeljärn.  😉

Nu får jag sluta drömma och försöka att komma till någon form av handling istället.

På återseende!